droplet

Jag har haft en känsla idag, en lustig känsla. Det är som att jag har varit olika människor under livets gång, som att jag levt ett helt annat liv, som någon annan, för inte så länge sedan. Men det var ändå mer än ett år sedan. Aw, crap. Varför är jag så tjejig? Jag önskar att jag inte tänkte så här. Men när jag vaknade upp imorse kändes det lite som en dröm, som att jag hade drömt eller som att jag drömde just då. När jag åt min frukost och tittade på Vh1 kände jag mig trygg på något sätt, sådär trygg som man kände sig då. Som att man hade någon att vakna upp med varje morgon man ville vakna upp med någon, någon att prata med när man äter sin frukost, någon att vara tjurig mot de dagar man vaknar med dåligt morgonhumör, någon att möta upp efter jobb eller skola eller kvällsaktivitet och umgås med de gånger man annars skulle varit ensam, någon att titta på film med, någon att umgås med trots att man inte gör någonting ihop, man kanske bara befinner sig på samma bostadsyta, någon att berätta allt det där onödiga för, allt det där som ingen annan riktigt bryr sig om, eller lyssnar på, någon som man kan gnälla med. Det är en speciell sorts trygghet som nog inte känts på ett tag, utan att jag själv märkt det. Det var en lite aha-upplevelse, jag känner mig lite tom nu.

Maria Mena - Monday Morning
Monday morning
Caught me by surprise
Covering up my weary eyes
Only helpless, not yet torn
Too many tears that I've worn
But I'm here
Waiting for you
Too come and rescue me
From this awful blue

Looks like another day
In another way
Through another place
Too many lonely days
I’m not here for sure
Just here for more
You go on through that door
Cause I said I didn't need you anymore
Anymore...

I said a lot of stupid stuff for sure
There's nothing I want more
This morning

Kände du doften av nybakat när du gick förbi bageriet imorse?
Såg du den svala soluppgången på vägen mot staden?
Kände du höstkylan i ansiktet när du vandrade i gryningen?
Lyssnade du på musiken som du hört så många gånger förut, men aldrig tycks tröttna på?
Åkte du 117 längs med G:a Rådstugugatan av gammal vana, ner mot Resecentrum?
Såg du hur solen blivit mera glödhet vid horisonten under tiden det tagit på vägen till tågstationen?
Kände du den ovana känslan gåshud på låren när du stod och småfrös i väntan på tåget?
Steg du på och satte dig på ett tåg som skulle ta dig till en annan stad?
Slöt du ögonen och slumrade in till tågets vaggande rörelse?
Drömde du om Irland, gröna landskap och öppna vidder?
Steg du av i grannstaden och trängdes bland folket som har bråttom?
Gick du i snabb takt mot dina plikter till ljudet av punkrock i öronen?
Steg du in i det familjära huset som du på vardagar besöker dagligen?
Hälsade du som du alltid brukar göra, på samma sätt?

Nu är det inte lika roligt längre.

The Dresden Dolls - Bad Habit
And sappy songs about sex and cheating
Bland accounts of two lovers meeting
Make me want to give mankind a beating

And you might say it's self-destructive
But, you see, i'd kick the bucket
Sixty times before i'd kick the habit

And as the skin rips off i cherish the revolting thought
That even if i quit
There's not a chance in hell i'd stop
And anyone can see the signs
Mittens in the summertime
Thank you for your pity, you are too kind

And you might say its self-inflicted
But you see that's contradictive
Why on earth would anyone practice self destruction?

Jag fick en kram och kände svag doft av parfym och svart vinbärs thé.