droplet

Nu ska jag snart ta en promenad med älskade kusinen min.

Hur tänker ni? Ni älskar dem inte, fattar ni inte det?

Made you to
A giver and a savor
But also to a loser of love

Made your heart
Big enough to carry
Every kind of pain

Made you to a dream
For marriage
But also to someone
I must drain

Gave your eyes
The colour of an ocean
Where anybody could drown

I'd swear an oath
On your sterling friendship
But I will always
Let you down

Jag passar inte i sånt som söta människor passar i, som att rodna till exempel. Åh, varför denna förbannelse just nu. Jag klarade mig ju igenom tonårsperioden med pokerface, varför kommer detta rodnande i den här åldern? Det passar liksom inte in i de situationer det sker i heller. Fjolligt tycker jag. Hoppas det är en övergångsperiod.

Tillbaka i min säng och de igenkännbara dofterna. Allt är ganska torrt här märker jag nu och jag måste smörja in mig för att inte skrumpna ihop till ett litet russin. Min kropp mådde bra av klimatet på Rhodos. Det känns lite vemodigt att detta var allt, en vecka passerade allt för fort och nu har jag redan ställt in mig i vardagen hemma. Jag vill ju uppleva mera, lära känna mer människor, åka till flera vackra platser och se mer av naturens under, jag vill känna flera nya smaker och vistas i solen många fler dagar än så. Det trista är också att efter en vecka borta har ingenting hänt här hemma, det skulle lika gärna kunna vara kvällen till onsdagen den 6 maj idag, en del av tjusningen med att åka bort och komma hem igen är ju att höra att något nytt hänt. Det handlar förvisso om en liten vecka men man tycker att något spännande skulle vänta en här hemma. Vi får se vad nästa steg på min resa i livet blir.