I'm sick of this life
Sömnlös i Norrköping
We're going all the way up
Playlist: Städa
Nä om man skulle lägga sig tidigt för en gångs skull
Just det. Det brukar låta så från min mun ett par gånger i veckan, men det vill sig aldrig riktigt. Klockan är 0.05 och jag har suttit uppe och tittat på senaste Gossip Girl. Hjärtskärande, som så många gånger, men vackert. Kanske för att det är så nära, så lätt att relatera till. Samtidigt känner man sig som en svag, dum människa. Som inte riktigt besitter samma styrka.
Pratade med Sara på jobbet idag, om att jag kände mig förolämpad över kommentarerna man får över sitt val av resmål i sommar; "Tänk på att använda skydd ;)". Vad fan, det är väl bara att låta bli att ligga. Hur ska ett resmål i världen lyckas omvända en människa till den grad att man förändrar sin inställning och syn man alltid haft inom det särskilda området. Sedan blir jag förvånad när jag kommer på mig själv med min starka reaktion till dessa kommentarer. Egentligen borde man ju bara skratta. Ligger jag så ligger jag. Det ligger ingen synd och skam i det. Men jag tror jag känner mig ganska väl ändå, det brukar inte riktigt sluta så.
Fick senare här under kvällen höra lite utdrag ur en artikel i Amelia som mina mamma läste upp, bittert och underhållande, skrivet utav en charterresenär. Det stod om bargatan och tjejer med så korta kjolar att det såg ut som skärp. Detta ska bli spännande att uppleva på nära håll ;)
Nåväl, till sängs, klockan alldeles för sent. God natt vänner.