droplet

Nu är jag hemma igen. Det var en kort liten tripp till Flensburg i Tyskland, varav två av dagarna spenderades på Kastrup, flygplatsen i Hamburg och någon timme eller så i Neümunster :P Trots den korta bortavistelsen så lärde jag känna en ny stad och lite nytt folk. Två jättegulliga tjejer jag åkte med och lite folk som bodde i Flensburg :) Lite fest blev det, mycket onyttig mat och drickande av drinkar på kvällarna. 

"Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut. I mina tankar finns du, där finns du alltid kvar."

Nu sitter jag och snyftar till Micke och Molle. Jag måste vara den mest känslostyrda 21-åring jag vet.

... och lägger upp larviga Disney-låtar jag tycker om så kan jag lägga upp flera låtar jag gillar från tecknade filmer, de är många men de är bara en liten snutt av de jag tycker om, jag är jättepinsam när det kommer till tecknade filmer med musik i.



 

 

 

 

 

 

 

Det här är jag, efter en helg av bara städning. Trött, osminkad och hungrig. Första målet mat på dagen, klockan 19, på Skafferiet med Angelica. Det blev en ciabatta med tonfiskröra och ett glas varm choklad. Var hos Emelie på fredagskvällen, vi satt uppe till 5 och pratade om alla viktiga saker i livet. När vi kommer igång blir det en hel del analyserande och uttryckande av åsikter. Och så blev det, filmen som kunde varit bra då Angelina Jolie var med i den, blev inte alls lika intressant som våra diskussioner. Det var mysigt. Annars har jag bara städat i helgen, men det är bra, för nu är jag klar med lägenheten innan jag åker. Det känns skönt.

Sitter hemma hos min mor nu. Har huvudvärk och kan inte sova. Jag tänker mycket, för mycket för mitt eget bästa. Mest på saker jag drömmer om att göra eller äga. Jag är materialistisk också, jag skäms lite över det. Men jag tror det grundar sig mycket i hur jag växte upp. Jag har aldrig haft föräldrar som bjudit mig på resor, eller skämt bort mig med en massa presenter när jag fyllt år eller julklappar på julafton. Jag har aldrig kunnat peka på något och få det. Jag var ungen som mamma fick släpa ut ur ICA då jag gråtandes och skrikandes bönade och bad om att få något fint jag sett där inne. Något rosa, något silvrigt eller något som glittrar. Ja, jag var en riktig tjej som liten. Fortfarande kan de där känslorna idag dyka upp. Men jag är fast bestämd att ska jag ha alla de där sakerna, alla rosa eller silvriga eller de där glittrande sakerna, så ska jag skaffa dem själv. För jag vill inte vara beroende av gåvor eller någon som skämmer bort mig med det jag pekar på. Något gott kom utav att min mamma var benhård med det när jag växte upp. Det lärde mig att jag kan få alla de där sakerna, om jag sparar eller kämpar för dem. Så är det egentligen med allt, det är inte omöjligt. Man kan få allt här i världen, bara man kämpar för det. Jag är fortfarande den där lilla prinsessan innerst inne, som vill omge mig med vackra saker, jag känner fortfarande den där barnsliga känslan inom mig, den har liksom legat kvar där och inte velat försvinna helt. Jag tänkte alltid att en dag ska jag få det som huvudkaraktären i en Disneyfilm, en dag ska jag ha tur och någon kommer hitta mig, den borttappade prinsessan de letat efter. En dag kommer jag ha tur och få ett liv jag drömt om.



Imorgon blir det träning och så ska jag gå förbi stan och köpa på mig diverse nödvändigheter. God natt.

Försökte filma Maria och Richard sista dagen, det blev inte så spontant som jag hade hoppats på :P De sa inget kul när jag filmade ju... dessutom ser man inget. Men de är i alla fall personer som man kommer sakna att vardagsse och vardagsprata med :)

Mitt största bekymmer är väl 50 cent-biljetten jag inte vet hur jag ska göra med. Jag är glad, och världen skimrar i vackra färger. Jag tror det börjar gå bra nu. Jag har lite tur. Men dagarna då jag inte känt mig så här, just så här, har varit många. Då brukar jag mest sitta i sängen och stirra tomt ut i rummet. Det rummet som jag har mitt "hem" i. Mitt boende i. När jag inte stirrar ut i rummet brukar jag göra något tragiskt som att ta upp ett av de sparade favoritavsnitten där något sorgligt händer eller någon gråter och gråta till det. En liten sorglig person blir jag då, en liten grå människa. Här kommer en liten bekant snutt som här till just ett av de avsnitten. Här får ni se vad tragiska lilla jag tittar på hemma. För ni vet att jag, jag har känslor.