droplet

Mitt största bekymmer är väl 50 cent-biljetten jag inte vet hur jag ska göra med. Jag är glad, och världen skimrar i vackra färger. Jag tror det börjar gå bra nu. Jag har lite tur. Men dagarna då jag inte känt mig så här, just så här, har varit många. Då brukar jag mest sitta i sängen och stirra tomt ut i rummet. Det rummet som jag har mitt "hem" i. Mitt boende i. När jag inte stirrar ut i rummet brukar jag göra något tragiskt som att ta upp ett av de sparade favoritavsnitten där något sorgligt händer eller någon gråter och gråta till det. En liten sorglig person blir jag då, en liten grå människa. Här kommer en liten bekant snutt som här till just ett av de avsnitten. Här får ni se vad tragiska lilla jag tittar på hemma. För ni vet att jag, jag har känslor.