droplet

Här kommer hösten igen, det är ett nytt år men årstiden är alltid den samma. Känslorna är inte de samma, men huvudet är precis lika klart och luften jag andas igen känns likadan. Jag hamnar i någon sorts mellanland, där jag tänker mer än jag kanske borde. På precis allting, analyser utav det som är min verklighet. Människorna är nya den här hösten, jobbet är nytt, min sociala krets annorlunda, förändrad. Fortfarande saknas det så mycket. Jag är en drömmare och jag tvivlar på att om jag skulle ta mig för, allt det som jag drömmer om, att något skulle förändras. Jag kommer alltid hitta nya drömmar, jag klarar mina mål långsamt men säkert och på vägen dyker det upp nya. Saker jag måste göra på min innan jag dör-lista. Det här är jag, jag är hon som tycker om att sitta på de höga sätena i bussen, som lyssnar på musik ute i världen för att inte bli för full i huvudet utav alla andra ljud som finns där ute, som hör musik i trafiken och observerar alla händelser runt omkring mig i minsta detalj, som gråter till fåniga scener ur någon serie. 

I fredags var jag ute och sprang med Martin, åt godis och såg på serier till jag somnade. Igår åkte jag till Spicy hot med Martin och åt stekta nudlar med kyckling, fläsk, räkor och jordnötter i vanlig ordning, sedan åkte jag hem och diskade innan jag gick ner till Martin och Temu och såg på de senaste avsnitten av Heroes . Efter det tittade vi på Battle Royale och pratade om spöken, sedan gick jag hem och sov. Idag var jag nere på stan och fikade med Angelica, sedan gick vi till folkparken och fotade. Ikväll kom kusin Johan och satte upp min Moulin Rouge-lampa och mitt tidningsställ, själv sprayade jag mina knoppar till gardinstången i silverfärg och strök gardiner. Riktigt produktivt, men ingen mat blev dock gjord. Åt kakor som jag minns från det att jag var liten och fikade med pappa (?) till kvällsmat. Varför jag minns de kakorna vet jag inte. Jag har inte så många minnen av pappa från när jag var mindre. Bara de värsta. Att jag snodde sprit från hans förråd och blev förskräckt när jag första gången kom på att Cinzano skar sig med vattnet vi försökte fylla ut det med för att det inte skulle märkas att vi tagit av det. Jag minns Sonata Arctica på högsta volym i pappas vardagsrum när han var på stan och fikade och jag minns att jag tog 500:- från hans plånbok och köpte glass för, efter det första och enda disco jag hade i hans lägenhet kvällen innan. Det minns jag av pappa. Senast av allt tittade jag på Men In Trees, senaste avsnittet och tänkte lite. Nu ska jag sova. Så roligt har jag haft det.

Hej då