droplet

... men jag kan inte hjälpa det. Jag har inte ork att skriva något viktigt och bra här nu. Mindes bara den här filmen, förvånas över att jag inte lagt upp den här tidigare. Ett underbart barndomsminne med vacker musik.

Han har gjort mig ledsen på det liv jag har och satt ribban för det liv jag måste skaffa mig. Men hur ska jag kunna uppfylla det målet, och hur ska jag kunna leva utan att ha gjort det?

Den låt jag gillar mest just nu är en gammal låt som jag hört som barn. Den får mig att sukta och längta efter sydamerika igen. Jag vaknar lite.

Jag vet att jag är sent ute, men tittade på videon till Takida - Curly Sue. Tänker man på hur ett förhållande ser ut, tryggt, lugnt och stadigt. Hemmakvällar i soffan med en påse godis och en bra film, middagar med föräldrarna och så det vardaliga livet med hushållssysslor, småtjafs och den tysta kommunikationen. Det finns ingen konst i det. Det vackra, det som det skrivs om, det som det görs musik om, det som det talas om och tänks på, det som gör en film bra. Det som konsten finns i, är den vansinniga kärleken, utan gränser när det känns som att ens eget skinn är det enda som håller en tillbaka från att man ska sprängas i miljontals små partiklar, av lycka, av sorg, av passion. Ovissheten, tårarna, de höga skratten och intimitet som gör att två människor blir till en. 

Fick lite bilder av Hanna som gjorde att man mindes en massa fina saker som hänt.