Det finns ju något vackert i misär.

Jag vet att jag är sent ute, men tittade på videon till Takida - Curly Sue. Tänker man på hur ett förhållande ser ut, tryggt, lugnt och stadigt. Hemmakvällar i soffan med en påse godis och en bra film, middagar med föräldrarna och så det vardaliga livet med hushållssysslor, småtjafs och den tysta kommunikationen. Det finns ingen konst i det. Det vackra, det som det skrivs om, det som det görs musik om, det som det talas om och tänks på, det som gör en film bra. Det som konsten finns i, är den vansinniga kärleken, utan gränser när det känns som att ens eget skinn är det enda som håller en tillbaka från att man ska sprängas i miljontals små partiklar, av lycka, av sorg, av passion. Ovissheten, tårarna, de höga skratten och intimitet som gör att två människor blir till en. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback