droplet

Det här är jag, efter en helg av bara städning. Trött, osminkad och hungrig. Första målet mat på dagen, klockan 19, på Skafferiet med Angelica. Det blev en ciabatta med tonfiskröra och ett glas varm choklad. Var hos Emelie på fredagskvällen, vi satt uppe till 5 och pratade om alla viktiga saker i livet. När vi kommer igång blir det en hel del analyserande och uttryckande av åsikter. Och så blev det, filmen som kunde varit bra då Angelina Jolie var med i den, blev inte alls lika intressant som våra diskussioner. Det var mysigt. Annars har jag bara städat i helgen, men det är bra, för nu är jag klar med lägenheten innan jag åker. Det känns skönt.

Sitter hemma hos min mor nu. Har huvudvärk och kan inte sova. Jag tänker mycket, för mycket för mitt eget bästa. Mest på saker jag drömmer om att göra eller äga. Jag är materialistisk också, jag skäms lite över det. Men jag tror det grundar sig mycket i hur jag växte upp. Jag har aldrig haft föräldrar som bjudit mig på resor, eller skämt bort mig med en massa presenter när jag fyllt år eller julklappar på julafton. Jag har aldrig kunnat peka på något och få det. Jag var ungen som mamma fick släpa ut ur ICA då jag gråtandes och skrikandes bönade och bad om att få något fint jag sett där inne. Något rosa, något silvrigt eller något som glittrar. Ja, jag var en riktig tjej som liten. Fortfarande kan de där känslorna idag dyka upp. Men jag är fast bestämd att ska jag ha alla de där sakerna, alla rosa eller silvriga eller de där glittrande sakerna, så ska jag skaffa dem själv. För jag vill inte vara beroende av gåvor eller någon som skämmer bort mig med det jag pekar på. Något gott kom utav att min mamma var benhård med det när jag växte upp. Det lärde mig att jag kan få alla de där sakerna, om jag sparar eller kämpar för dem. Så är det egentligen med allt, det är inte omöjligt. Man kan få allt här i världen, bara man kämpar för det. Jag är fortfarande den där lilla prinsessan innerst inne, som vill omge mig med vackra saker, jag känner fortfarande den där barnsliga känslan inom mig, den har liksom legat kvar där och inte velat försvinna helt. Jag tänkte alltid att en dag ska jag få det som huvudkaraktären i en Disneyfilm, en dag ska jag ha tur och någon kommer hitta mig, den borttappade prinsessan de letat efter. En dag kommer jag ha tur och få ett liv jag drömt om.



Imorgon blir det träning och så ska jag gå förbi stan och köpa på mig diverse nödvändigheter. God natt.