droplet

Har börjat prata med ett gammalt ex igen, som jag inte hört av på länge. Komplicerad historia det där. Anyway, vi kom in på det här med förhållanden och hans syn på dem. Han anser att man är misslyckad som människa som singel, att första gången man kan räkna sig till de lyckade är när man hittat någon. Jag kan inte alls hålla med honom. Jag trivs med det här. Det enda jag önskar är bara att mina gångna förhållanden inte varit så kassa. Eller slutat så kasst, med att de hatat mig eller sett ner på mig eller ännu värre att de nu tror att jag inte är smartare än sågspån. Mycket berättar jag för dem, saker som jag vet, som jag tycker. Men mycket vet de inte om att jag tycker, att jag vet om dem.

Fan jag hatar det här egentligen, att jag bryr mig lite fortfarande.

Men det kanske är en bra kvalitet också? Att aldrig sluta bry sig om människor som försvinner ur mitt liv. Även om jag inte gräver ner mig i det.

Nu har jag röda naglar, underbar kväll framöver ;) Ska hoppa in i duschen och skynda mig på lite här.