droplet

Satt och lyssnade på grabbarna när de pratade gamla tv-spel nu på lunchrasten. De pratade bl. a. om Resident Evil som de brukade spela för länge sedan. Spelen de pratade om säger mig ingenting, de får mig inte ens att reagera, men jag kom att tänka på om jag har njutit av något spel någon gång i tiden och kom då på mina och Hannas favoriter. Det var Hanna som introducerade mig för spel som King's Quest VII och Phantasmagoria, båda gamla Sierra-spel. Kings Quest VII bringar tillbaka barnet i mig, den gamla idén om äventyrsspelen, där man vandrar världar runt i jakt på ledtrådar som man får genom att klicka på allt som går att klicka på och så Phantasmagoria som man med skräckblandad förtjusning inte kan slita blicken ifrån trots att man blir lika rädd varje gång. Jag minns de kvällar jag och Hanna satt med spelen och inte kunde sluta spela dem för att vi hela tiden ville se fortsättningen på storyn. Det ultimata var förstås i slutet av spelen då alla problem var lösta om man avslutade de på rätt sätt. Självklart var vi tvungna att avsluta spelen på fel sätt också för att se vad utfallet skulle bli då.

Kings Quest VII






Phantasmagoria