Jag är här nu och aa...
... det känns inte alltför dumt faktiskt. Det känns som att jag är borta. Är jag borta? För det är som om det livet jag annars har inte alls existerar. Just nu är jag för det mesta anonym också. Pratar inte, observerar mest och lyssnar. Nickar och skrattar till någon gång då och då.
Jag tänkte att; vad trevligt det vore om man kunde göra så här oftare, sätta sig efter jobbet en stund i baren och ta ett glas vin med en när och kär vän innan man gick hem till sig för att somna gott. Man njuter alldeles för lite av livets goda och begränsar sig nog mer än vad man borde.
Jag tror nog att jag ska gå ner och ta mig en nattcigarett i kylan. Passa på att andas lite frisk luft samtidigt.
Kommentarer
Trackback