Visst är det så

att man mognar med åren. Att man växer i sin människoroll. Men i grunden är man alltid samma person. Rensar just en gammal spray-mail jag haft och min hotmail-adress och läser igenom vissa av alla de där mailen. De som man kunde längta efter att få gå in och läsa, de som fick hjärtat att hoppa lite extra i bröstkorgen eller de där mailen som man satt med tårar i ögonen och läste, där också av lycka eller sorg. Nåväl, jag hittade i alla fall en mailkonversation med en viss J, J och jag som hade någon sorts internetrelation en period i livet. Efter en fråga om hur jag hade det i livet (det här var den 25 januari 2007) blev det här mitt svar;

"det går varken bra eller dåligt, just nu utbildar jag mig på jobbet för att börja boka in bilbesiktningar, inte det minsta spännande :S jag suktar efter närhet nu, omtanke, värme och umgänge. jag vill att något spännande ska hända, äventyret i att träffa någon, någon som intresserar sig för mig, att prata om drömmar, livet, åsikter och sånt man tycker om att höra och se, jag sitter på jobbet om dagarna och letar efter vackra saker att köpa till den dag jag tar mig i kragen och går ut eller är någonstans och fotar porträttbilder, jag drömmer om sagobilder, ballerinor och vingar, lite naket, jag drömmer om resor, sitter och letar det billigaste på nätet, www.flyme.se säljer resor nu för en krona. jag snokar runt på diverse internetsidor och önskar att jag kunde få känna vissa människor, stå nära vissa människor, att vissa människor visste vem jag är, vem jag verkligen är och tyckte om det, mycket, vissa människor tål jag inte alls och just därför tittar jag in på deras sidor, för att reta mig lite på dem, för att känna lite. oj, det blev visst lite strindbergsk text det där :P men du förstår, hoppas jag. joshua radin - closer"

Poängen är och det jag vill komma till, är att jag kommer alltid vara den här personen. Nu har det ju bara gått lite över ett och ett halvt år sedan den här konversationen men jag känner ändå att jag skiljer mig som person ganska mycket från den tiden. Jag är inte riktigt samma person idag, vad det nu kan vara som förändrats, om det är självsäkerheten som minskat, eller ödmjukheten som ökat, eller livssituationen som drastiskt ändrats, jag vet inte. Men jag vet att de här drömmerierna, det är den jag är. Och låten, joshua radin - closer gillar jag fortfarande. Den perfekta "gråamörkadagar-låten".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback