Tack

till jobbet och träningen som får mig att inte tänka så mycket. Som får mig att fokusera på andra mindre livsviktiga frågor. Idag har jag tränat Bodypump igen, känns så skönt i det och efter det. 

Mindre tacksam är jag till filmen PS. I love you för att det antagligen var den som fick mig att vakna upp imorse i storgråt efter en hemsk mardröm jag hade. Jag har hört att man inte ska tycka om den filmen för att den är kliché eller en chick-flick eller vad det nu kan vara, men jag tyckte väldigt bra om den. Trots efterskalvet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback