droplet

I min lilla bok till och med. Vilket framsteg. Nu höll jag på att bli alltför intim på min blogg. Jag tror inte att intim är det jag vill vara i min blogg. Självutlämnande, visst, öppen, ja, men att dela med mig om vad jag skriver i lilla boken är jobbigt. Låt oss säga att jag är en bitter person ibland, samtidigt som jag inte riktigt vet var jag ska placera mig på skalan då jag kan fullkomligt avsky gnälliga personer om de gnäller om "fel" saker. Idag vill jag i alla fall spy ur mig lite gnäll och placera sambos på min personliga utelista. På senare tid har allt fler i min omgivning brytit upp med sina respektive eller bara flyttat isär med dem och jag har hört det samma från dem alla; det är så skönt att bo själv. Jag kan ju inte tala utifrån någon annans synsätt, detta är bara vad jag hört, men jag kan prata utifrån mitt eget. Jag säger; det är så skönt att bo själv. Jag tänker på det nu, jag ligger hemma i sängen med laptopen i knät, jag har precis sett klart två avsnitt av alla de serier jag följer, jag har ätit mat och godis efter att ha varit och tränat och solat idag och detta känns ganska fantastiskt. Jag gillar ju mig själv och mitt sällskap allra bäst. Med detta säger jag givetvis inte att jag alltid tycker om att vara ensam, det känns bara skönt att verkligen få vara det när jag känner att jag som mest behöver det. Jag har ingen som jag är tvungen att dela utrymme med. Dessa nattdiskussioner jag haft med vänner som känt detsamma gör ju inte heller att man någonsin skulle kunna tänka sig att  flytta ihop med någon i framtiden, vilket kan vara på både gott och ont. Men jag gillar inte att tänka på framtiden, så jag får väl ta det om det kommer då.