Faktum kvarstår
att jag inte trivs i mitt eget skinn just nu, att jag inte trivs med mina omgivningar, att jag inte klarar ett monotont liv. Jag är rädd för att bli besviken igen men den här gången kanske det blir på riktigt. Vill bara inte säga för mycket till någon för att dra olycka över det. Jag har ju inget kvar här att stanna för. Så kanske, kanske blir det av den här gången. Jag kan alltid drömma, jag vet bara att jag inte är lycklig med det liv jag lever nu och att det kan ju inte bli värre, eller hur? Jag pratade med en "vän" ikväll som sade en hel del kloka saker. Man får inte vara rädd, man ska göra det man tycker är kul och det man vill just nu. Ta konsekvenserna som de kommer. Det är allt jag säger nu. Inte lång tid att bestämma sig på.
Tänker på Tyskland, det var ett år sen vi var där sist. Vi åkte den 12 om jag inte minns fel. Det känns inte som att ett år passerat. Vad har jag gjort med mitt liv under den här tiden? Varför kan jag inte sluta känna sådan kärlek till den pyttelilla resa vi gjorde? Det var som att den var en försmak till vad som komma skulle kanske. Vi får se.
Utanför Fördepark i Tyskland, November 2007
Kommentarer
Postat av: jennifer
HAHA, fan va roligt nathali:) haha kul att man blir din vän i parantes haha.
Postat av: Nathalie
Det är ju för att du är min jobbvän, men vi ses inte så ofta annars :P Kul att du tyckte det var kul att se. Jag ler med hela ansiktet själv när jag tittar på filmerna :)
Trackback