Aldrig trott

att en sådan pissig helg som den här varit kunde vända om till något fint. Skulle jag skriva ned vad som hänt natten till idag så skulle jag bli misstrodd så jag säger bara att jag somnade halv 5 imorse liggandes på en filt på golvet. Idag har ångesten som vanligt tagit över och till en början var jag sängliggande i självömkan, men efter att ha tänkt de vanliga tankarna om att livet aldrig kommer bli en film och att naivitet och godtrogenhet är min förbannelse, vaknade jag till, tog ett krafttag här hemma och städade upp röran runtomkring mig. Nu ligger jag i nybäddad säng och känner doften av vanilj och allt känns väldigt, väldigt bra. Jag har det bra. Förlorade en gammal bekantskap igen, men jag mår bra. Jag ångrar inte att jag gick dit och gav det en chans. Jag har slutat ångra saker jag gör i allmänhet, jag finner att det ger mig lugn. Livet är för kort för att ångra val man gör.


Nu återgår jag till det vardagliga igen, jobbet där jag får utlopp för min kreativitet och träningen som ger mig styrka mentalt och fysiskt. Bara det.

Det är texten som gör låten.


I was true as the sky is blue
I couldn't soon say the same for you
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind

Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believin' in illusions

No no no

Cause I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were 

It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback