droplet

Allting igår var perfekt. Från besöket till Kolmården, till grillningen i Linköping med Hanna, Malin och Karin och så utgången till Platens. Men slutet på kvällen förstörde humöret en aning. För så här är det. Jag hade en pojkvän, som bodde i en del av Linköping, där det fanns en kiosk som en kille jobbade i. Den killen kom fram till mig utanför Platens och frågade mig om jag kände igen honom, vilket jag då inte gjorde. Han förklarade sedan vem han var och påminde mig om att jag brukade handla en speciell tidning i den kiosken ofta. Att han brukade se mig och min pojkvän komma in ofta. Han påminde mig om en annan tid i mitt liv, när vi var andra människor och jag såg på världen i ett annat ljus. Jag vill inte tänka på det. Jag har glömt det. Allt annat som sades känns inte relevant för ämnet, men jag ville bara skriva av mig, se allting svart på vitt.

Nu ska jag gå och handla mat för grillning igen.