Till dig

Jag har suttit på din bakgård hela natten. Bland en flock kannibaler, jag hör ännu skratten. Självlysande av Pepsi Cola, du vet vad jag menar. Men det dom tror är äkta pärlor är egentligen stenar. Med hånet som språk och hänsynslösheten som religion, inte ens blondinen var äkta. Hon som drack tequila ur skon. Jag sa till mej själv: "Blotta aldrig någonsin någonting. Låt dom inte få en upp på dej, då har du ingenting? Allt det jag säger kan användas mot mej, om och om igen. Till slut vet jag inte ens om jag litar på mej själv, inte en vän. Och bland cirkussällskapet i brokiga kläder satt du med tungan mot avtryckarn. Lätt som en fjäder. Vad har jag gjort, vad har jag gjort för att någonsin kunna reta dej så? OK, jag la mitt hjärta på bordet och sa: "Varsågod ta det eller gå".

Och vi lever ju i ett fritt land. Det sa i alla fall din vän i pappas skjorta och slips. Därför ber jag dej lämna mej ifred. Se det inte som ett hot, se det som ett tips. Du borde verkligen åkt till Hanoi eller Saigon. Då när du visste så mycket, men jag lovar det hinner ifatt dej nån gång. För du älskar bara makten och allt som den kan ge, så du går över lik när du borde falla ner på knä och be. Nej, du kan inte älska nån. Kanske knulla, men inte älska nån alls. Och visst är honungen söt och god men snart ska den fastna i din hals. Jag tror inte människor är något man samlar som tuggummikort. Du vet, ett liv utan beröring kan vissna väldigt fort. Men dansa du, om du tror det hjälper, dansa tills dom döda står upp. Som en hare i ett hårkors, som en flyende hund i galopp. Jag vill inte falla för cynismer och ta ord som hata i min mun. Men jag kan ärligt säga att jag hatar dej. Det du gjort och sagt, varenda stund. Så glöm bort mitt namn, ring aldrig mer och ha det så bra. Jag har några gamla drömmar kvar. Och jag skriver nya nästan varenda dag. Jag har suttit på din bakgård, jag har hört skratten. Där fanns ingen tröst, bara rus som räcker över natten.

- Peter LeMarc

Kommentarer
Postat av: Staffanstorparen

Ledsen att du blivit sårad....men gud vad du skriver bra!....du har skrift i blodet...gör nånting av det.
Mats

2007-09-04 @ 15:57:18
Postat av: Nathalie

Mats, jag blir alltid glad när du skriver något. Ironiskt nog är det dock Peter LeMarc som skrivit texten, en av hans låttexter. Jag önskar att det var jag som skrivit den, men mitt liv har blivit så tomt på senare tid. Jag har förlorat min fantasi, jag kan inte bygga fina meningar längre. Jag får stjäla texter från andra som jag tycker passar in på det jag känner och den här passar mig väldigt bra.

Postat av: Staffanstorparen

Stöld eller ej...så tycker jag synd om dig ändå...och jag föredrar att tänka att du skrivit den istället för honom, han har texter så det räcker!!!
Jag vill trösta dig med att fantasi kan man inte förlora, den är bara mer eller mindre svår att framkalla. Fantasi är en gåva som man ska vårda, det finns tillräckligt med stereotypa copycats i livet...och jag tycker att du har just den gåvan...du har fantasi. Förmågan att känna den själv bara hämmas hos dig p.g.a utomstående påverkan....det kommer tillbaka.
Bygga fina meningar?...det kan många göra...men att bygga en mening med innehåll...det är få förunnat.
Nej, du får gaska upp dig....unna dig själv ett korvbröd och skölj ned det med avslagen ljummen öl (gärna en burk från festen kvällen innan som stått i nåt fönster och belamrats med fimpar!)....då känner man hur kraften kommer tillbaka!
Yihaaaaah....yipeee kay jay...m.f!
Mats
Ps. Det finns dom som har det värre...hur ska en begravningsentreprenör skaffa tjej?...det är ju inte alla som är liktänkande.

2007-09-10 @ 15:18:54
Postat av: Nathalie

Korvbröd och avslagen äckelöl från gårdagen har aldrig låtit så gott förr :P Nej, men jag får hoppas på att träningen kan göra mig glad kanske lite. Tona ner känslan av komplett misslyckande. Någon gång i livet kan jag kanske kalla mig mer än drömmare, hoppas jag. Det tråkiga är att världen är hård och man vill inte gärna erkänna att i kommit till en punk där pengar faktiskt kan skänka lycka... man måste ha pengar för att kunna uppfylla sina drömmar, inte ens volontärarbeta får man göra gratis. det måste man betala för. men jag hankar mig fram på mitt nya om än lika otacksamma jobb. jag hoppas i alla fall på provisionen så att jag kan spara ihop några små slantar till den där resan och en riktigt fin kamera. det är min stora dröm som kan göra mig glad, då får jag upplopp för lite kreativitet i mitt liv :) oj, vad det här lät gnälligt egentligen, det är inte meningen.

2007-09-10 @ 22:36:26
URL: http://droplet.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback