droplet

Ja, jag hade i varje fall tänkt försöka bli det. Har alltid skrivit dagbok på diverse community's men nu tänkte jag att det var dags att skaffa mig min alldeles egen, vuxna blogg. Jag tycker om att skriva och det är alltid roligt om någon bryr sig om det man skriver och läser det. Så ja, det här blir min alldeles egen, ärliga och öppna... och så vuxna (förstås) blogg.

Jag är en bitter människa, faktiskt. Och på den senaste tiden känns det som att jag inte ens är mig själv. Jag ser mig i spegeln och det finns inget där som känns bekant. Jag är inte ärlig, inte orädd eller öppen. Jag är varken tom eller fylld av känslor. Jag står i någon sorts twilight zone och ser mig själv utifrån. Jag finns där, men det syns inte eller känns.

Det blev rester kvar från helgen, något som inte gick åt var det röda vinet, jag tror nästan bara att det var jag som drack av det. Tur för mig, nu har jag massor kvar att smutta på när nätterna blir långa och ensamna.

Och jag vill bara skrika; Här är jag, håll om mig!