droplet

... på tåget hem igår, lite i alla fall. Det var så fint utanför på vägen hem. Det var en solnedgång och en liten regnbåge på himlen och det kändes som att nu är våren här och sommaren är inte så fruktansvärt långt borta heller. Det luktade gräs ute på vägen hem och någon grillade. Här är mina ord, det känns inte riktigt som jag än, jag kan bättre för jag har mer i mig men jag hittar dit, någon dag.

"Och de rodde ut med ekan, för att fly undan verkligheten,
ut på öppet vatten så att ingen kunde nå dem.

För att hitta sig själv måste ensamheten bli din vän,
solstråle. Bli speciell.

Och de ordade endast sanningar, allt var öppet och ärligt.
De grät och torkade tårar från varandras kinder.

Det här är inte kärlek, solstråle.
Var bitter, mörkret tar över nu.

De ville vara fria, vände blicken mot himlen,
där uppe svävar tankarna.
Hon sade; jag vill bli konstnär,
jag vill fånga kvällar som den här.
Han sade; Minnet är din konst.
Solen värmde hans rygg.

Solen går ner nu, solstråle
och på tågstationen passerar pendeltågen.
Ute på stan finns vardagen, spårvagnsspåren,
cyklarna, ljudet av hälsningsfraser och tomma ord.

För att leva livet måste du vakna ur drömmen.
Var inte lycklig."

Nathalie