droplet

Det ska jag också sluta upp med att ha, det är bara larvigt. Jag kan inte ta på mig ansvar och känna mig skyldig för att andra inte får som de vill alltid, för att folk blir besvikna. Då får de tala om det, som varje vuxen människa gör.

Satt hemma hos Martin och tittade på filmen Benny & Joon som jag jättegärna velat se så Martin fixade det :D Den var precis så bra som jag hoppats på. Jag blir bara mer förälskad i Johnny Depp efter att ha sett filmen.

Pappa är hemma.

Jag tänker för mycket utan att säga det högt. Det gäller för det mesta. Jag önskar jag vågade säga förlåt för de saker jag sa eller de saker som inte blev sagda, jag önskar jag kunde säga att det kanske fanns ett bättre sätt att avsluta allt på, än att ta död på det genom att få dig förlora all respekt för mig. Det är så jag alltid gör, jag ger dem det som behövs för att de ska börja undvika mig istället för att prata om det. Dödsstöten. 

Tittade just på den nya trailern till säsong 4 av The Hills. Serien börjar igen den 18 augusti och jag blir överlycklig. Nu kan man få börja leva sig in i den världen och glömma sin egen för ett ögonblick igen. 

Nu känns de som att sommaren definitivt är slut. Jag lyssnar på Joshua Radin och får en känsla av höst. Det är Joshua Radin som är höst, som är den mysiga känslan av att allt står stilla men så mycket händer samtidigt, som är närhet i mörker. Nu ska jag packa ner lite soppa, marmelad och philadelphia och gå ner till min kära mor för att äta ihop. Det finns inte så mycket mys i min lägenhet nu. 

... men jag kan inte hjälpa det. Jag har inte ork att skriva något viktigt och bra här nu. Mindes bara den här filmen, förvånas över att jag inte lagt upp den här tidigare. Ett underbart barndomsminne med vacker musik.

Han har gjort mig ledsen på det liv jag har och satt ribban för det liv jag måste skaffa mig. Men hur ska jag kunna uppfylla det målet, och hur ska jag kunna leva utan att ha gjort det?

Den låt jag gillar mest just nu är en gammal låt som jag hört som barn. Den får mig att sukta och längta efter sydamerika igen. Jag vaknar lite.

Jag vet att jag är sent ute, men tittade på videon till Takida - Curly Sue. Tänker man på hur ett förhållande ser ut, tryggt, lugnt och stadigt. Hemmakvällar i soffan med en påse godis och en bra film, middagar med föräldrarna och så det vardaliga livet med hushållssysslor, småtjafs och den tysta kommunikationen. Det finns ingen konst i det. Det vackra, det som det skrivs om, det som det görs musik om, det som det talas om och tänks på, det som gör en film bra. Det som konsten finns i, är den vansinniga kärleken, utan gränser när det känns som att ens eget skinn är det enda som håller en tillbaka från att man ska sprängas i miljontals små partiklar, av lycka, av sorg, av passion. Ovissheten, tårarna, de höga skratten och intimitet som gör att två människor blir till en. 

Fick lite bilder av Hanna som gjorde att man mindes en massa fina saker som hänt.