droplet

Jag såg precis precis på Evening. Det var nog den starkaste film jag sett på länge. Jag tänker inte be om ursäkt för min filmsmak. Jag tycker inte heller att den är en chick-flick. Den är livet. Jag saknar livet.

I söndags firades min lillasyster så vi var i Marielund, jag och Angelica, fikade lite och gav lillasyster presenter. Satt där ett tag, sedan gick jag vidare till studion dit Angelica gått i förväg till för att möta upp Mathias. Riktigt trevlig liten studio var det. Luktade manssvett :P Måndagen var en ledig dag och spenderades på stan för lite personalköp och fika med Malin och Tina, mysigt. I onsdags kväll åkte jag hem till Emelie och åt lagad mat av the personal chef, gott var det. Efter det bestämde vi oss för att gå åka ner mot stan och titta på bio. Det blidde Sweeney Todd. Riktigt bra gjord film och det känns som att Tim Burton ständigt försöker överträffa sig själv i varje ny film han gör. Johnny Depp och Helena Bonham Carter blir ju heller aldrig fel. Jag gillar att gå på bio med Emelie, hyrfilmer är vi kassa på att välja rätt. Alla vi väljer att titta på tillsammans visar sig vara skitkassa, men bio lyckas vi med. Ikväll ligger jag i sängen och tittar på en favorit av filmer, In Good Company. Den är så söt och älskar filmmusiken. Snart ska jag sova för imorgon börjar jag jobbet klockan 9. Imorgon kväll blir det Melodifestivalen och god mat med Malin.

... och lite på näsan ;P

Tänk alla gånger som man märker att
Att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls
Tänk alla gånger som vänner sagt
Att du, bara du är den bästa dom haft

Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram,
men när du verkligen behöver får du ingen hjälp alls
Nej du får ingen hjälp alls

Tänk alla gånger jag suttit med gråten i min hals
Gått ner i depressioner, då mår man kass
De gånger jag inte har stått för det jag lovat
Vänt kappan efter vinden i hopp om att allt ska ordna sig

Tänk alla gånger jag suttit hemma
Istället för att hänga med så kallade vänner på fester
Ensamma hemmakvällar med mig själv och ingen annan
Fast i sällskap med mina tankar lät jag timmar vandra

Tänk alla gånger jag ångrar saker jag sagt
Ord som kommit ut i all hast när jag talat för snabbt
Gånger jag sårat andra utan att mena det
Jag ber om ursäkt nu, förlåt men jag menar det

Har mindre vänner nu än då
Tänker ofta på de gånger gänget softa, längtar
Torkar tåren efter alla det där dumma gångerna
Som jag fått mitt hjärta krossat
Och alla de som bara varit vän på låtsas

Tänk alla gånger som kärleken satt mig rakt i skit
Tänk alla gånger som jag ärligt tänkt att ta mitt liv
Tänk dig en värld som rasar
Tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata
Tänk alla gånger som jag varit ensam
Tänk alla gånger som jag stannat kvar och väntat
Tänk dig ett liv i tårar, när man blivit sårad

Tänk alla gånger som dom sagt att dom ska hjälpa mig
Sagt att dom ska älska mig, vad hade jag förväntat mig
Men saker blev som dom blev, mina problem
Blev saker som förändrat, det som fått mig att le

Tänk alla gånger som jag skrikigt på mamma
För att ett liv som dom andra är något alltid strävat efter
Men dessa jävla nätter utav ensamhet och ångest
Har känt den flera gånger

Tänk alla gånger som jag saknat någon att hålla om
Men somnat ensam, trasig, precis som vanligt
Jag har gråtit, tänkt på stunder då jag varit kär
Och alla gånger som jag drömt att du var här

Tänk alla gånger som jag hatat min far
För att jag sagt "jag älskar dig", men inte fått något tillbaka
Men dina nyktra stunder är faktiskt allt jag behöver
Och pappa jag är stolt för jag vet att du försöker

Tänk alla gånger som kärleken satt mig rakt i skit
Tänk alla gånger som jag ärligt tänkt att ta mitt liv
Tänk dig en värld som rasar
Tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata
Tänk alla gånger som jag varit ensam
Tänk alla gånger som jag stannat kvar och väntat
Tänk dig ett liv i tårar, när man blivit sårad

Tänk alla gånger som jag gett ut mig själv
Vill låta gånger jag mår dåligt, men inte orkat gråta
Dagar jag tänkt på det hatet som getts
Som har dragit ner mig själv på det mest magiska sätt

Tänk alla gånger som jag sett min mamma gråta
Tänk alla gånger som jag sett min pappa åka ifrån oss
Efter dom har bråkat om något fjantigt
Det här är ingen saga, det här är min sanning

Tänk alla gånger som jag suttit där själv
Och gråtit tårar för ett helt liv, fast under en kväll
Alla stunder jag själv, bett om under och hjälp
Jag ser tillbaka på allt idag och inser vad som kunde hänt

Tänk alla gånger som jag sett min mamma gråta
För att jag brutit det jag lovat
Tänk alla gånger som jag inte sett en framtid
Det här är ingen saga, det här är min sanning

Tänk alla gånger som kärleken satt mig rakt i skit
Tänk alla gånger som jag ärligt tänkt att ta mitt liv
Tänk dig en värld som rasar
Tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata
Tänk alla gånger som jag varit ensam
Tänk alla gånger som jag stannat kvar och väntat
Tänk dig ett liv i tårar, när man blivit sårad

Vinden får fatt i både klänningen och tröjan hon bär på vägen ned mot hållplatsen i den mörka kvällen. På den svagt upplysta spårvagnen är det tomt när hon kliver på och i hennes öron spelas en låt hon inte kan skryta med att hon lyssnar på. I texten finner hon ord eller meningar som  kryper lite sådär under skinnet på henne. Som fastnar. Orden knyts till minnesbilder, hon ser de där skratten som fastnar, ansikten, möten. Det blir som en film fylld av ögonblick. Att jagas av en älskad, skratta och hållas fast i en omfamning. Kyssar som smakar söt mint. Friheten på bergstoppen, att få vara där med sin vän i sommareftermiddagen, dricka cider och prata om viktiga saker i ett så litet liv. Om framtiden som skulle visa sig vara närmare än den kändes. Mötet vid ån, på bänken, när hjärtat skriker av fruktan för det främmande, men ögonen ler finurligt, lockande. Hon ser drömmar som blev löften som inte hölls. Sommarvärme, sittandes på marken i väntan på tåget med de som var speciella, en promenad på en alldeles för lång väg, bara ben, bara kroppar i svettiga lakan, en tungspets mot halsen och viskandet av fina ord, tätt intill dansandes med henne, blickar av åtrå, då de delade smak över den där låten, skratten över de där dumma sakerna, de där sakerna som var roliga just där, just då, gråten i halsen och skriken, desperationen, att falla ner på knä och be. Det går fort när man tänker och att försöka reda ut varje tanke till ett sammanhang kan hon inte. Nu stiger människor på vid huvudhållplatsen, men där ska hon inte gå av. Hon vågar inte se dem i ansiktet, men hon betraktar de i ögonvrån. Funderar på varför flickor sminkar sig hårt, vem som luktar något gott, om det är någon som ser henne, var gruppen av unga killar är på väg. Speglingen av hennes figur i fönstret fångar hennes blick, hur hon sitter med fötterna. Den ena lealöst liggandes rakt fram och den andra lite böjd med endast tårna fästa i golvet. Nu ska hon snart gå av, till hennes liv som det är nu. Hon ler. De starka pianotonerna gör att hjärtat slår ett litet slag extra. Hon längtar ingenstans nu. Hon är här.



there is no time for us
there is no time for us
oh the world won't understand
it's left no time for us

I love a girl I'll never see her again
she was so young I'll never see her again
she was so young
I'll never see her again

what is worthwhile in the world
if you can't be with the one you love
what is worthwhile
we'll be forgotten when we're gone

if I could change one thing in life
I'd make time for us
if I could change one thing
I'd make time for us

no time for us
no time for us
no time for us...

Jag kan inte minnas att jag någonsin gjort det med någon? Lägga mitt huvud i någons knä på ett så där kärleksfullt sätt och låta denna någon stryka med handflatan över mitt huvud eller dra fingrarna genom mitt hår. Denna någon som älskar mig. Jag har nog inte ens gjort det med mamma, om man varit lite ledsen och behövt tröst efter en jobbig dag. Det är konstigt när jag kommer på sånt där. Jag kanske har intimitetsproblem? 

Då fick Nathalie lära sig att det inte är så jävla lätt att fota sig själv med en stor digital systemkamera. Jag är ganska grön (haha ganska) också på det där med färger. Nåja, det tar sig. Nu är jag igång och jag vet att jag kommer ta fina bilder när vädret eller omgivningar tillåter och ger inspiration. Det var lite kul här med första försöken. Nu vet jag hur man lägger upp det på bloggen också. Kanske inte blir lika fint på bilddagboken sedan. Men det tar jag en annan dag.

Ibland. Med de där rådjursögonen så. Men ibland kan hon se ut som Björn Gustavsson när han under tips från coachen ska dölja sin ilska. Tittar upp sådär med knuten näve och stela käkben. Precis så.

...vandrade jag med David Bowie - Life On Mars i öronen, ner till stan, ner till jobbet. Glad i hågen, på lätta steg. Sedan spelades en låt i mina öron som fick det att kittla till i magen. Min lilla söta vän Emelie påminde mig häromdagen om filmen The Piano som hennes pojkvän tycker om. Det var längesedan jag såg den filmen och fortfarande idag känner jag att det är en av de bästa jag sett. Älskar Theme-låten till filmen.



Det var Hanna som första gången visade mig filmen, jag kommer ihåg att det var en av hennes favoriter.

Mindre trevligt när man väl kom till jobbet idag. Man fick höra saker man önskade inte vore sanna.

Sedan är det ju den där dagen idag, som affärerna älskar och singlarna bävar inför. Jag älskar kärlek så därför kommer här en av de fina låtarna med favoritklippen från alla amerikanska kärleksfilmer.