Fånigt test :P
| Vilken bloggtyp är du? |
  Allt-i-allo-bloggare Du skriver om det mesta och vill absolut inte nischa din blogg. Du recenserar skivor, knåpar ihop politiska kåserier, antar allsköns "utmaningar", skriver om vardagsbetraktelser, tjejkvällar, gillar att fylla i listor och postar något enstaka inlägg om ett klädesplagg du gärna skulle vilja lägga vantarna på. Du gör allt för att understryka att du är openminded och att den ena dagen inte är den andra lik. Men det är precis tvärtom. |
| How do you compare? Take this test! | Tests from Testriffic |
Hej då Linköping (på riktigt den här gången)
Simon & Garfunkel - The Sound Of Silence
Hello darkness, my old friend;
I've come to talk with you again.
Because a vision softly creeping
Left its seeds while I was sleeping,
And the vision that was planted in my brain
Still remains within the sound of silence.
In restless dreams I walked alone,
Narrow streets of cobblestone.
'Neath the halo of a street lamp,
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night, and touched the sound of silence.
And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more.
People talking without speaking,
People hearing without listening,
People writing songs that voices never shared.
And no one dared disturb the sound of silence.
"Fools," said I, "You do not know
Silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you,
Take my arms that I might lead you."
But my words like silent raindrops fell,
And echoed in the wells of silence.
And the people bowed and prayed
To the neon god they made.
And the sign flashed out its warning,
In the words that it was forming.
And the sign said, "The words of the prophets
are written on the subway walls
And tenement halls, and whispered in the sounds of silence."
Hello darkness, my old friend;
I've come to talk with you again.
Because a vision softly creeping
Left its seeds while I was sleeping,
And the vision that was planted in my brain
Still remains within the sound of silence.
In restless dreams I walked alone,
Narrow streets of cobblestone.
'Neath the halo of a street lamp,
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night, and touched the sound of silence.
And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more.
People talking without speaking,
People hearing without listening,
People writing songs that voices never shared.
And no one dared disturb the sound of silence.
"Fools," said I, "You do not know
Silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you,
Take my arms that I might lead you."
But my words like silent raindrops fell,
And echoed in the wells of silence.
And the people bowed and prayed
To the neon god they made.
And the sign flashed out its warning,
In the words that it was forming.
And the sign said, "The words of the prophets
are written on the subway walls
And tenement halls, and whispered in the sounds of silence."
Ännu en
Vargagrin
Imorgon ska de här tänderna bli jättejättevita ;P
Härligt
Alltid lika kul att hitta sig själv på bilder på internet, från ställen man nästan glömt att man varit på. Här i alla fall, hemma hos Sabina tror jag :P Ser jag sådär odräglig och fet ut på riktigt? I Sabinas fotoalbum hittade jag den här och flera bilder till.
Lite lycka :)
Nu är de här två filmerna på väg hem till mig :) Mihihihi ;P Blev lite inspirerad av att ha tittat på videon som jag tidigare bloggade om, Peter Pan är ju en rolig film att ha hemma och jag har sett den två gånger. Kommer nog aldrig att tröttna på att titta på den. Cruel Intentions är en film som jag har älskat ända sedan jag först såg den på bio med Anni. Emelie och jag pratade i helgen om att det är kul att spara på de filmer man tycker om och skaffa sig ett litet filmbibliotek hemma med favoriterna, så det är nog precis vad jag tänker göra. Men listan är lång så det kommer ta sin lilla tid :P CDON har ganska humana priser också :)
Jag vill tro...
Jag vill tro att det vackra, rena och äkta finns kvar.
Love Mika
Det här blir senaste favoriten på iPoden ;)
Mika - Happy Ending
This is the way you left me
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together
Wake up in the morning
Stumble on my life
Can't get no love without sacrifice
If anything should happen
I guess I wish you well
Mm a little bit of heaven
With a little bit of hell
This is the hardest story that I've ever told. (ooooo)
No hope, no love, no glory
A happy ending gone forever more
I feel as if I'm wasted
And I'm wasted everyday
This is the way you left me
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together
Two o'clock in the morning
Something's on my mind
Can't get no rest
Keep walking around
If I pretend that nothing ever went wrong
I can get to my sleep
I can think that we just carried on
This is the hardest story that I've ever told. (ooooo)
No hope, no love, no glory
A happy ending gone forever more
I fell as if I'm wasted
And I'm wasted everyday
This is the way you left me, (oh I fell as if I'm wasted)
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love, (and I'm wasted everyday)
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together
Little bit of love
Mika - Happy Ending
This is the way you left me
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together
Wake up in the morning
Stumble on my life
Can't get no love without sacrifice
If anything should happen
I guess I wish you well
Mm a little bit of heaven
With a little bit of hell
This is the hardest story that I've ever told. (ooooo)
No hope, no love, no glory
A happy ending gone forever more
I feel as if I'm wasted
And I'm wasted everyday
This is the way you left me
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together
Two o'clock in the morning
Something's on my mind
Can't get no rest
Keep walking around
If I pretend that nothing ever went wrong
I can get to my sleep
I can think that we just carried on
This is the hardest story that I've ever told. (ooooo)
No hope, no love, no glory
A happy ending gone forever more
I fell as if I'm wasted
And I'm wasted everyday
This is the way you left me, (oh I fell as if I'm wasted)
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love, (and I'm wasted everyday)
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together
Little bit of love
Norrköping
Just nu kan jag inte säga att jag känner det där starka bandet till Norrköping som jag gjorde för ett par veckor sedan. Men mitt humör är ombytligt och känslorna lika så :P Så här kommer i alla fall låten som jag glömde posta tidigare :)
I Fredags
Fredag efter jobbet med alla sötnosarna :P Diskussionerna ligger på mogen nivå ;P
Kebabmamma Martina ;)
Jag i bilder
Bilder
Satt och tittade i bildmappen på jobbet och insåg att jag samlat på mig alla möjliga lustiga bilder under tiden jag jobbat här. Här kommer ett litet smakprov på de minst pinsamma :P
Mina Jeans (rätt så ny bild, från Stockholmshelgen)
Mina skor (köpta under samma Stockholmshelg)
En puss med min lilla Emelie på Platens någon gång för länge sedan :P
En full Bosse på Platens :D
En tjockis Nathalie, året var...?
En Hanna, samma tillfälle innan Quortegen :)
En Oad :D
Where The Action Is :D
En Martin i gräset under Where The Action Is
En lillasysters första vimmelbild, då var hon grön :P
Ett ex?
Ett känt ansikte under en period av mitt liv :P
En Daniel, min bundsförvant på jobbet :)
En första kärlek ;P
En kusin :P
... och Snygg-Lars glömmer jag aldrig :P
Mina Jeans (rätt så ny bild, från Stockholmshelgen)
Mina skor (köpta under samma Stockholmshelg)
En puss med min lilla Emelie på Platens någon gång för länge sedan :P
En full Bosse på Platens :D
En tjockis Nathalie, året var...?
En Hanna, samma tillfälle innan Quortegen :)
En Oad :D
Where The Action Is :D
En Martin i gräset under Where The Action Is
En lillasysters första vimmelbild, då var hon grön :P
Ett ex?
Ett känt ansikte under en period av mitt liv :P
En Daniel, min bundsförvant på jobbet :)
En första kärlek ;P
En kusin :P
... och Snygg-Lars glömmer jag aldrig :P
Rubrik
Vad är hemma egentligen? Jag har haft så många hem genom åren som passerat och den enda gemensamma nämnaren i dessa hem är att där jag haft mina "hem", där har alla de jag brytt mig om och som bryr sig om mig funnits, där har jag haft min plats och där har jag känt mig som någon.
Under tre månader av mitt liv fanns mitt hem i Chile. Det var inte någon fast punkt i Chile utan vi reste runt på olika platser, i olika städer i Chile och på varje plats var jag hemma. I Vicuña spenderade jag största tiden i Chile, där fattigdomen är stor men också värmen och kärleken. Där fanns herrelösa hundar, katter, jordade gator, gatubarn och torget som man spenderade mycket tid på, natt som dag. Vi bodde också i La Serena, där vi levde medelklassliv och åkte mycket till stranden och badade. Vi spenderade en tid hos en vän där vi bodde i ett mindre "mansion" på tre våningar, där de ägde en granatäppelodling, vildhästar som de tämjt i ett stall, två pooler, en plantage. Vi bodde också i Guanaqueros, en fiskeby med gångavstånd ner till stranden, med fossiler av snäckor som vi hittade i hundratal i jorden runt huset, med en dusch utomhus och noll varmvatten och ett sjuhelvetes uteliv om nätterna. På alla dessa platser har vi bott på och några fler och många flera har vi vistats på.
Jag kan känna många gånger att jag längtar tillbaka till Chile som det hem det har varit för mig, den mentaliteten som finns där, värmen inte bara i klimatet utan i människorna. Jag känner att en stor del av mig finns där och jag får inte riktigt utlopp för den här. Det fanns så mycket glädje i mig som jag inte visste jag hade förrän jag åkte dit. Så detta får bli någon slags tribute för det här vackra landet som jag känner att jag som människa dras till.
Under tre månader av mitt liv fanns mitt hem i Chile. Det var inte någon fast punkt i Chile utan vi reste runt på olika platser, i olika städer i Chile och på varje plats var jag hemma. I Vicuña spenderade jag största tiden i Chile, där fattigdomen är stor men också värmen och kärleken. Där fanns herrelösa hundar, katter, jordade gator, gatubarn och torget som man spenderade mycket tid på, natt som dag. Vi bodde också i La Serena, där vi levde medelklassliv och åkte mycket till stranden och badade. Vi spenderade en tid hos en vän där vi bodde i ett mindre "mansion" på tre våningar, där de ägde en granatäppelodling, vildhästar som de tämjt i ett stall, två pooler, en plantage. Vi bodde också i Guanaqueros, en fiskeby med gångavstånd ner till stranden, med fossiler av snäckor som vi hittade i hundratal i jorden runt huset, med en dusch utomhus och noll varmvatten och ett sjuhelvetes uteliv om nätterna. På alla dessa platser har vi bott på och några fler och många flera har vi vistats på.
Jag kan känna många gånger att jag längtar tillbaka till Chile som det hem det har varit för mig, den mentaliteten som finns där, värmen inte bara i klimatet utan i människorna. Jag känner att en stor del av mig finns där och jag får inte riktigt utlopp för den här. Det fanns så mycket glädje i mig som jag inte visste jag hade förrän jag åkte dit. Så detta får bli någon slags tribute för det här vackra landet som jag känner att jag som människa dras till.